HEM

 

Aktuellt i fågelväg


Fåglar här hemma och långt borta (20141128)

Precis hemkommen från ett soligt och varmt Nepal med fnittertrastar, gamar, blåkråkor, ibisbillar, smyrna-kungsfiskare och ytterligare runt 800 exotiska fågelarter. Landar i ett mörkt och grått Danmark och upptäcker efter hemkomsten att Växjö är Sveriges mörkaste stad. Här hemma är tyst och mörkt hela dagarna så här års och man får vara glad om man lyckas se skymten av en fågel under de få timmar ljuset tillåter. Men desto gladare blir jag när det händer – när ett flock urgulliga stjärtmesar dyker upp i trädgården när jag ska hämta posten eller när ett par vackra röda domherrar sitter under fågelbordet och tar för sig. Jag känner hur ett leende letar sig fram när jag ser en liten entita kalasa på solrosfröna och nu väntar jag bara på att stenknäcken ska infinna sig. Det går att förutse vilka fåglar jag kan tänkas få se – med en överraskning då och då.

I Nepal är jag fortfarande, efter 12 år, nybörjare då det gäller fåglar – det finns så många och jag måste hela tiden stå med fågelboken i hand för att möjligen kunna hitta rätt namn på fåglarna jag ser. Och överraskningarna dyker ständigt upp.

 

Här hemma i Sverige känns det fint att kunna höra den mindre hackspetten ropa en bit bort och genast veta vilken fågel det rör sig om. Eller som i går – kika ut över havet i Vejbystrand och konstatera att det fanns 3 havssulor som dök efter fisk långt där ute – trots fel vindar. Men jag visste i alla fall att det var havssulor.  Det känns bra att skåda fågel här hemma i Sverige – jag känner igen fåglarna på både läte och utseende – i Nepal ger jag upp inför den enorma mångfalden som jag skulle behöva hjälp med att identifiera. För mig är fågelskådningen en avkoppling och något att glädjas åt och det funkar bra här hemma i Sverige. I Nepal har jag nästan gett upp att identifiera fåglarna och betraktar dem istället som en del av landets fantastiska natur – att glädjas åt när de sjunger vackert eller visar sig som en färgfläck i naturen – men jag känner inte att jag behöver veta vad de har för namn. De bara finns – tack och lov!

Ewa Söderberg

 


Stjärtmesar. Foto Roland Ylvén

 

 

Skrakmånaden november (20141126)

Jag tycker november är en härlig månad. Dagarna är inte så långa så man behöver inte gå upp mitt i natten för att få uppleva gryningen. Häromdagen var det dessutom klart och vindstilla väder så det blev en åsnenrunda som så många gånger förr. Dock inte favoritudden vid Jätfjorden utan broarna som förbinder Sirkön åt fyra olika håll. Stora bron på Sirköns sydöstra kant är alltid intressant. Den här gången fanns trettio storskrakar på plats och likaså elva salskrakar. Ett par hägrar lurpassade i strandkanten och en flock med tio viggar var lite mer oväntade. Och skäggdopping förstås men bara två. Tre rovfågelarter fanns på plats, sparvhök, ormvråk och havsörn. Tjugotvå storskarvar sträckte mot sydväst.


Salskrakar vid Ingelsund.

Nästa stopp blev bron över Ingelsund. Salskrake igen, knipa och gräsand men ingen storskrake. Jag hade hoppats på skäggmes men av det blev intet, däremot en varfågel på växjösidan. Och överflygande gråsiska.


Salskrakar vid Ingelsund

 



Bron vid Hunshult på öns nordvästra sida bjöd också på salskrake och skäggdopping. Här fanns också knipa och gräsand. Flera små flockar med sydsträckande sädgäss passerade och i en av dessa fanns en bläsgås.

 

Den fjärde bron leder ut till Borgön. Salskrakar här också liksom knipa och gräsand. Några tiotal storskrakar landar intill bron. Jag gör mig beredd med kameran och ett par minuter senare kommer den lilla flocken simmande helt nära så det blir några bilder innan de dra vidare genom sundet.

 

 


Storskrakar

 

Förr samlades mängder av storskrake i Åsnen. Det kunde handla om över 10 000 fåglar som ägnade sig åt kollektivt fiske, ivrigt påhejade av mattjuvar som gråtrut, fiskmås och havsörn. Men det var då det. Årets största flock hittills bestod av två hundra skrakar. Trots avsaknaden av dessa fantastiska samlingar av storskrake är Åsnen värd att besöka, inte minst så här års. På Tingsryds fågelklubbs hemsida under ”Fågellokaler” (http://www.kofnet.org/tfk/) finns tips på de bästa platserna för att avnjuta sjöns fåglar.

Roland Ylvén

 


Storskrakar vid Borgön. Foto Roland Ylvén

Dags för fågelmatning igen! (20141109)

Nu börjar det bli dags att komma igång med fågelmatningen igen! Visst är det något speciellt att kunna följa alla besökarna vid matningen på nära håll. Mesar, trastar, siskor, sparvar, hackspettar, stenknäckar, sidensvansar med flera. Trastarna brukar slås så fjädrarna ryker även om det finns så många äpplen att de säkert skulle räcka till alla! De hinner knappt äta för de är så upptagna att jaga bort varandra. Stjärtmesarna däremot kan sitta 4 – 5 stycken på samma talgboll utan att bråka det minsta! Plötslig panik kan det bli om någon sparvhök gör en attack. En kort stund blir det alldeles tomt vid fågelbordet men snart brukar de första matgästerna komma tillbaka igen.  Extra roligt blir det när det ibland oväntat dyker upp arter som mindre hackspett, steglits, turkduva, snösiska eller svarthätta.

För det mesta brukar jag mata med solrosfrön, talgbollar och äpplen. Rödhaken brukar få krossad talgboll på ett tefat under en idegransbuske och har varit en stadig gäst de senaste åren.

Några drar sig ibland för att mata eftersom det ibland påstås att man inte kan sluta mata om man väl börjat. Men bl. a. ringmärkning har visat att fåglarna är väldigt rörliga och oftast inte är beroende av ett och samma fågelbord. De fåglar man ser vid sin matning är ofta nya individer. Så kan man av en eller annan orsak inte sköta sin matning hela säsongen, så är det ingen anledning att helt avstå från att mata även om det förstås är bäst att fortsätta.

 


Stenknäck. Foto Christer Wendeler

Jag har kollat upp några av varuhusens priser på solrosfrön och talgbollar och skillnaderna är så stora att det verkligen lönar sig att välja bort de dyraste alternativen! Talgbollar finns ännu bar i små förpackningar i flera butiker (6 st). Citygross tar nu 79 kr för 50 st medan ÖoB tar 59 kr

Solrosfrö

Citygross:           179 kr/ 20 kg
Plantagen:           189 kr/ 20 kg
ÖoB:                  189 kr/ 18 kg
Maxi:                  249 kr/ 2o kg
Willys:                259 kr/ 20 kg     

Även om jag inte har priser för alla butiker kan de här uppgifterna vara ett riktmärke för vad du behöver betala.

Christer Wendeler

 


Mindre hackspett. Foto Christer Wendeler

Årets höjdpunkter

Det finns många höjdpunkter på fågelåret. En av dem har vi avverkat i helgen då vi tävlade i Smålands artrally (Allhelgonarallyt). Fågelklubbarna i Småland tävlar mot varandra genom att försöka se så många olika arter som möjligt inom sitt normala verksamhetsområde. Genom det här upplägget kan alla vara med och bidra, framförallt fågelbordsskådaren. Det är ofta det dyker upp arter vid ett fågelbord som annars kan vara svåra att hitta ute i fält.

Årets rally präglades delvis av dimma. Under hela lördagen var det i stort sett omöjligt att skåda fågel annat än i skogen. Söndagen var klart bättre och då gick det ibland nästan att se över en hel sjö av Bergundasjöarnas storlek. Den roligaste skådningen sker på söndagen då man har vissa målarter som skall hittas, givetvis de arter som missades under lördagen. 

Extra roligt var det i år då många ”uppdrag” lyckades – kungsfiskaren vid Bergunda kanal, strömstaren vid Örsled, nötkråkan vid Osaby, salskrakarna i Rinkabysjön och flocken med större korsnäbb i skogarna norr om Gåtahult.

 

 Sistnämnda obs blev för övrigt den som spräckte 100-vallen för klubben. Då känns det som att man kan vara nöjd med helgen då 100 arter är klara. I skrivandes stund verkar det som att det blir den siffra som kommer att gälla som resultat för klubben det här året. Den kan dock justeras om det droppar in någon art som obsats vid ett fågelbord. Slutresultatet kommer att publiceras under kommande vecka på hemsidorna.

Boka in den här helgen redan nu för nästkommande år så att du kan delta på något vis och bli delaktig i en årlig höjdpunkt! Annars är det dags att hålla utkik efter sidensvansar. De har börjat dyka upp hos oss nu. Ganska snabbt kommer de förmodligen att passera då det är mycket ont om bär den här hösten. Därför gäller det att vara på hugget och njuta av denna fågeldelikatess!

Ola Bondesson

 


Sidensvans. Foto Ola Bondesson

En otrolig fågelhöst (20141021)

Det här har varit en av de mest sprakande fågelhöstar jag upplevt och mycket kan spåras till en ovanligt god förekomst av lämmel flera hundra mil härifrån. Det är fantastiskt, att sitta här långt från tundran och få njuta av det, den myllrande tillgången på mat under sommaren, skapade. När det är gott om lämlar så koncentrerar sig rovfåglar och andra predatorer på att ta dem till föda. Det medför automatiskt att arter som vadare, gäss och änder får en mycket hög överlevnad på sina ungar. Därför blir det ovanligt många individer som migrerar söderut när hösten nalkas.

Labbarna går också till häckning och föder upp sina ungar på lämlarna. Det har vi kunnat bevittna längs våra kuster under de senaste månaderna. Jag hade själv turen att vara nere i Simrishamn när det svenska rekordet för sträckande kustlabbar spräcktes. Det var den 31 augusti då mer än 300 kustlabbar och flera fjällabbar sträckte förbi ”holken”. Många av kustlabbarna var av den ljusa fasen, som är vanligare ju längre norrut man kommer. Det tyder på att de flesta av de här labbarna verkligen kom från tundran. 

 

En art som vi verkligen vet att den kommer från tundran är den bredstjärtade labben. Det är en speciell känsla när man upptäcker en stor tung labb ut över havet och kan konstatera att det är en bredstjärtad. Speciellt om man har turen att den har kvar sina klubbor längst bak. 

 

Det är arten som har dominerat längs våra kuster under de senaste veckorna. Dags att hitta en i Kronobergs län. Ut och leta i Åsnen eller någon annan större sjö. Skulle man få se en labb vid den här årstiden så är sannolikheten mycket hög att det är en bredstjärtad. Både fjällabb och kustlabb har nu till stor del sträckt förbi våra breddgrader och befinner sig längre söderut.

Ola Bondesson

 


Bredstjärtad labb fotograferad under ett lämmelår på tundran utanför Barrow i Alaska. Foto Ola Bondesson

När försvinner våra flyttfåglar?

Fenologi kallas uppgifter om när arter i naturen dyker upp resp. försvinner. Redan som fältbiolog i realskolan ägnade jag tid åt att notera datum för första iakttagelserna av t.ex. sånglärka, citronfjäril och vitsippa. Flyttfåglarnas ankomst upphör inte att fascinera oss. De flesta skådare antecknar och minns med välbehag årets första lärka, ärla, svala, gök m.fl. 

Lite mer obemärkt försvinner fåglarna på hösten. Hur många av oss kan säga när vi såg den sista lövsångaren i år? De första fåglarna, t.ex. en del vadare och gravänder lämnar oss redan på försommaren. Under juli blir vadarsträcket mer påtagligt och fylls på med tärnor. Här i inlandet märker vi kanske inte så mycket förrän i augusti när luften fylls med trädpiplärkornas lockläte och tyvärr numera allt mer sällan gulärlans. 

September är den stora sträckmånaden för de allra flesta fågelgrupperna. I november återstår bara enstaka sånglärkor, vipor, starar och sävsparvar. Eftersom denna notis skrivs i mitten av oktober kan vi tänka på vilka arter som just i dagarna lämnar Smålands inland. De flesta rovfåglarna försvinner under september men lite längre dröjer vråkar, glador och blå kärrhök. Tranorna och duvorna passerar i spektakulära flockar i början av månaden. Den 7e okt 2012 sträckte 3.220 tranor genom länet och sista september 2004 sträckte 13.650 ringduvor över Djurle myr.  

 

 

Kommunen hyser ju ganska få vadare överhuvudtaget, i oktober återstår bara enstaka morkullor, beckasiner och någon ljungpipare. Trädlärkorna lämnar oss i början på månaden medan sånglärkor kan dröja kvar ytterligare någon månad. Av svalorna återstår någon enstaka ladusvala, av piplärkorna endast ängspiplärka. Sädesärla och forsärla finns fortfarande chans att se. Trastarna drar utspritt genom landskapet. Taltrastarnas och rödhakarnas diskreta knäppningar präglar oktobermorgnarna, i månadens andra halva blir rödvingetrastarnas sugande lock vanligare. Av sångarna har vi nu bara chans att uppleva gransångare och svarthättor. Finkflockarna ger karaktär åt höstens upplevelser. Tillsammans med tranor, duvor och trastar är det nog de som formar oktober månads själ. 

I november infinner sig en tomhetskänsla. Är alla våra bevingade vänner borta? Nej, gudskelov, änder, måsar och hägrar inväntar isläggningen, gässen snötäcket och sedan får vi ladda fågelbordet! Det finns alltid något att uppleva i naturen!  

Mats Henriksson

 

Hovs hallar och en del andra fågellokaler (20141010)

Redan i somras bestämde jag och Örjan Alering att vi skulle leda en klubbexkursion till Falsterbo helgen 27–28/9. När helgen började närma sig stod det dock klart att vi inte hade fått in några anmälningar och i och med att det skulle blåsa ganska hyfsat styrde vi om planerna och åkte till bunkern vid Hovs hallar istället på lördagmorgonen. Ett lyckat drag, 
minst sagt! 

 

Förutom att vi fick fina obsar på den större lira som passerade under förmiddagen bjöd dagen på stora mängder havsfågel även i övrigt.


Stormfågel. Foto Johannes Rydström

 


Grålira. Foto Johannes Rydström

Större lira är extremt ovanlig i Sverige och nästan hela världspopulationen häckar på tre öar (Nightingale, Inaccessible, och Gough) i ögruppen Tristan da Cunha i Sydatlanten.

Efter övernattning i Klitterbyns stugby, där större liran firades med lyxmåltid och diverse ädla drycker, körde vi under söndagen Sandön, Rönnen och Trönninge ängar innan hemfärd.


Ägretthäger. Foto Johannes Rydström


Hovs hallar. Foto Johannes Rydström