Osabyinventeringen är i full gång och har passerat halvtid. Just nu är den tredje inventeringsomgången avslutad och trots den kylslagna inledningen på maj har flera av sångarna, svalor och andra insektsätare anlänt till Osaby. Några slutsatser är ännu för tidigt att dra men visst har vi fått indikationer på arter som minskat eller ökat sedan den gamla inventeringen från 1996.

Med glädje kan vi konstatera att alla fem hackspettsarterna  i år har noterats och göktytan känns extra rolig att kunna bokföra då den inte fanns med i 1996 års inventering. Vi glädjs också åt att stenskvätte-paret återvänt till den gamla stenmuren längs Osabyvägen liksom att den eleganta gladan allt som oftast ses jaga över Hemmaängen på säteriet. Från de gamla ekhagarna ropar göken och minst två sånglärkor drillar över fälten vid Skeda där också tofsvipor spelflyger.

Skogshönsen verkar ha fått det tufft i Osabys stormfällda skog och endast orre är hittills observerad. En annan fågel vi hittills inte lyckats hitta är gråsparven som generellt minskat i hela landet.  

Parallellt med de åtta ordinarie punktrutterna kontrollerar vi också sjöfågelfaunan i Vederslövssjön. Fiskmås, grågås och kanadagås är de arter som dominerar och i dagarna har de första grågås-gässlingarna observerats i Osabyviken. Hägerkolonin på Alö försvann i samband med stormarna och denna vackra fågel verkar tyvärr inte ha hittat tillbaka till sjön. Storlom och fiskgjuse verkar hålla ställningarna och vi följer med stort intresse hur de ska lyckas med häckningen. Nu väntar vi också på att den första lärkfalken ska dyka upp. Störst överraskning hittills? Det stod nog den rördrom för som den 4 maj tutade från Osabyviken. Som bonus vid räkningarna har inventerarna fått närkontakt med såväl rådjur, älg, räv och mård.

Therese Petersson

 
Vederslövssjön vid Osaby