Inledning

Det är viktigt att upptäcka och bevaka förändringar av fågelarternas populationsstorlekar. Ett antal arter är dock för ovanliga för att kunna bevakas med den Svenska häckfågeltaxeringens metoder som ju för mer allmänna arter ger ett fullgott underlag för att bedöma förändringar. Samtidigt är dessa arter för vanliga för att det ska vara möjligt att hitta samtliga revir. Ugglorna är exempel på en artgrupp vars populationer inte kan storleksbedömas annat än med specialutformade inventeringsmetoder.  

Syfte

Den här inventeringen har som mål att ge information om några ugglors förekomst och populationsstorlekar inom ett begränsat område i södra Småland. Inventeringen upprepas varje år för att förändringar i antalet sjungande ugglor ska kunna upptäckas och följas under en längre tidsperiod.  

Beskrivning av inventeringsområdet

Inventeringsområdet är beläget 20 km sydost om Växjö i Kronobergs län och beläget mellan sjön Rottnen och riksväg 30. Det har formen av en rektangel med sidorna 15,4 km och 6,5 km.  

• Sydöstra hörnet är beläget 700 m OSO om Haga i Nöbbele sn.
• Sydvästra hörnet är beläget 1 km sydväst om Lyckebo i Nöbbele sn.
• Nordvästra hörnet är beläget 400 m N om Nydala i Hemmesjö sn.
• Nordöstra hörnet är beläget 800 m V om Lugnet i Furuby sn.

Landskapet domineras av barrskogar där aktivt skogsbruk bedrivs. Dessa skogar är av varierande ålder. Hyggen, ungskogar och halvgamla skogsbestånd skapar en varierad mosaik av kulturskogar medan äldre bestånd med träd över 100 års ålder utgör en mycket  liten och minskande del av arealen. Lövinslaget i dessa barrskogar är litet och tillgången på lövträd med bohål är också litet. Holkar för ugglor finns i mycket begränsad omfattning och någon systematisk satsning på sådana holkar har inte gjorts. Lövträdsdominerade skogar finns i mycket begränsad omfattning. Ett undantag är ett ca 1 km² stort bokbestånd i norra delen. Skogsmarken omfattar totalt ca 85% av den totala arealen. Några småsjöar utgör mindre än 1% och myrmark ungefär 2%. Jordbruksmarken finns spridd i västra, centrala och södra delen av studieområdet men svarar endast för ca 12% av den totala arealen. Landsbygdsbebyggelse finns spridd över hela området med något tätare koncentration vid Nöbbele kyrka i södra delen. Riksväg 122 mellan Växjö och Karlskrona skär igenom områdets södra del. Övriga vägar är lågtrafikerade i olika grad. Järnvägen mellan Växjö och Kalmar skär igenom studieområdets nordöstra del. Förutsättningarna för de olika ugglearternas existens kan inte anses speciellt gynnsamma, inte heller motsatsen.  

Områdets lägsta delar ligger strax under 150 m över havsnivån. Dess högsta punkt är belägen strax söder om Åryd på drygt 230 möh.  

Biotopförändringar

Områdets biotoper förändras, framför allt på grund av skogsbrukets inverkan. Fågelfaunan påverkas av att träden inte tillåts uppnå höga åldrar, inslaget av olika lövträdsarter begränsas och att bärriset i markskiktet minskar. Hyggesbruket skapar gräsmarker under en övergående tidsperiod samtidigt som lokalklimatet blir annorlunda när träden tas bort. Tidigare var dikningen av skogsmark omfattande vilket delvis förklarar den låga andelen myrmark. De få mossarna som finns tycks bli alltmer tallbevuxna, delvis beroende på kvävenedfall från luftföroreningar.  

Bristen på träd med bohål utgör troligen ett problem för tre av ugglearterna. Den fjärde, hornugglan, häckar i gamla bon efter kråkfåglar, rovfåglar o d. Uttag av ved för energibehov, både för privat och industriellt bruk, riktas ofta mot de trädslag som finns fragmentariskt i kantzoner av olika slag och som är viktigast som boträd för hackspettarterna.  

Jordbruksarealerna brukas i stort som vid inventeringens start men viss nedläggning av sådan mark har skett. Historiskt har stora arealer överförts från kulturmark till skogsproduktion. På många ställen vittnar husgrunder och stenmurar inne i skogarna om att här funnits aktiva jordbruk en gång i tiden. Exempel är lätta att hitta när man rör sig i studieområdet. Det är intressant att konstatera att många jordbruksarealer fortfarande hålls öppna tack vare det stora intresset för fritidshästar.  

Genomförande

Målet har varit att lyssna igenom områdets 100 km² vid minst ett tillfälle under inventeringsperioden från slutet av februari till första dagarna i april. För att göra detta möjligt har drygt 50 vägsträckor, var och en ca 2 - 3 km lång, valts ut och presenterats på kartor. Vägsträckorna har valts så att avståndet till nästa sträcka inte är större än att ropande katt-, sparv- och pärlugglor ska kunna höras från endera vägsträckan. Hornugglans sång är för svag för att metoden ska ge ett rättvisande resultat. Inventeraren har vid varje inventeringstillfälle gått en sådan vägsträcka tur och retur, således en promenad på ca en halvmil. Totalt har 495 sådana inventeringspromenader gjorts under de tretton åren. Då har medtagits några inventeringar gjorda strax innan den egentliga inventeringsperioden. Således har över 100 mil sparvugglemiljö avlyssnats under artens sångperiod och lika lång sträcka under katt-, horn- och pärlugglans sångperioder.

De ingående vägsträckorna har avlyssnats med start i milrutans nordvästra del och avslutning i dess sydöstra del. De flesta åren har rutans södra delar tyvärr inte hunnits med. Avlyssnad areal respektive år framgår av tabell 1.  

Inventeringens tidsmässiga placering

Inventeringspromenaden har gjorts antingen i gryningen eller skymningen och har varit anpassad till solens upp- respektive nedgång. Därigenom har hänsyn tagits till sparvugglorna beteende att främst sjunga i det svaga grynings- och skymningsljuset. Tabellen visar klockslagen, avrundade till 10-minutersperioder, då inventeringen ska genomföras. Smärre justeringar har gjorts under de elva åren. Dessutom måste justeringar av tabellen göras i samband med övergången till sommartid i slutet av mars.

Inventeringen har i tiden varit förlagd med start sista helgen i februari och avslutning fem veckor senare.  Några få sträckor har avlyssnats strax före och strax efter den egentliga inventeringsperioden. Inventeringstillfällena är tidsmässigt fördelade på femdagarsperioer (pentader) enligt diagram.  

Inventerare

Ungefär 50 personer har deltagit som inventerare under de elva åren. Några av dessa har avlyssnat flera tiotals vägsträckor med andra har deltagit vid enstaka tillfällen. Samtliga tackas för sin insats.  

Resultat

Fyra ugglearter har påträffats under häckningstid inom milrutan. Gjorda uggleobservationer har markerats på artkartor och en bedömning av antalet revirhävdande individer har gjorts. Då flera observationer har bedömts gälla samma individ har de slagits ihop till en markering. För att jämförelsen mellan olika år ska vara möjlig har det uppskattade antalet sedan räknats om till revirhävdande ugglor per 100 km². Ugglor som befunnit sig utanför men inom några 100 m från inventeringsområdets gräns har medräknats. Ugglor på större avstånd har inte medräknats.  

Sparvuggla

Medelvärdet för hela perioden är drygt 10 sparvugglor per 100 km². I mitten av 90-talet var antalet sjungande sparvugglor som störst. Därefter låg antalet mer konstant nära medelvärdet. De två senaste säsongerna har varit de sämsta för arten under hela perioden. Jämfört med toppåren 96/97 har antalet revirhävdande sparvugglor minskat med två tredjedelar.

Pärluggla

Artens numerär växlar kraftigt från år till år. Medelvärdet är drygt 6 sjungande pärlugglor men antalet kan variera från inga alls till som mest 11 revirhävdande individer. Sedan toppåret 2001 är tendensen klart vikande.  

Kattuggla

Också kattugglorna uppvisar stor variation från år till år. Toppåren har vi registrerat drygt 12 sjungande kattugglor medan bottenår endast gett två revir per 100 km².  

Hornuggla

Den här artens sång hörs inte tillräckligt långt för att arten ska kunna inventeras med vår metod. Vi har dock som mest hittat två revir samma säsong. Det verkliga antalet är åtminstone vissa år betydligt större.  

Diskussion

Det är svårt att inventera fåglar så att resultaten blir rättvisande. Det måste man ha klart för sig vid tolkningen av de resultat som kommit fram. Variationer från ett år till annat kan bero på slumpmässiga faktorer men ju längre inventeringsserier man har, ju tydligare kan eventuella tendenser skönjas.  

Sparvuggla

Av de fyra ugglearterna är det sparvugglan som ger den tydligaste bilden. Variationen mellan åren är måttfull och det förefaller som att man kan hävda att artens numerär ligger någonstans kring 8 – 10 sjungande individer per kvadratmil. Det ger ett ungefärligt genomsnittligt avstånd på 3 – 4 km mellan varje sjungande sparvuggla. Det lägre antalet funna sparvugglor de två senaste åren är förstås oroande men inventeringens fortsättning får visa om oron är befogad. Det finns hot. Arten är beroende av hålträd med ingångsöppningar omkring 40 – 50 mm. De flesta bohål som använts av sparvugglor i våra trakter har gjorts av större hackspett och finns i trädstammar omgivna av granar (egna studier). I den nutida industriskogen är antalet träd med lämpliga bohål lågt och om den större hackspetten (vad säger shft?) minskar i antal så blir bohålsbristen alltmer akut. För att få fler bohål i industriskogen är det nödvändigt att där finns fler trädarter än vad som idag oftast är fallet. Och är träden är grova nog? Större hackspett bygger helst i asp,  al, sälg, döda björkar och döda granar. Ädellövträden är oftast alltför hårda vilket också gäller tallen. Dessutom måste trädstammarna vara gamla nog för att spettarna ska välja dem för bobyggandet. Grupper av granar med inslag av äldre, lämpliga trädarter för större hackspettens bohål måste tillåtas stå kvar lite här och där. Det borde vara fullt möjligt att åstadkomma detta, kanske i kantzoner av skilda slag. Sådana refuger som kanske kan vara mindre än en hektar gynnar dessutom många av de andra fågelarterna vars populationer är sviktande.  

Ett annat hot är vikande näringsunderlag. Sparvugglorna finns kvar hos oss hela året och livnär sig i varierande grad av små däggdjur eller små fåglar. Svensk häckfågeltaxering har påvisat att flera fågelarter som ingår i sparvugglornas basföda, har minskat kraftigt de senaste decennierna. Jag har inte tillgång till motsvarande uppgifter om de små däggdjurens populationsstorlekar idag jämfört med förr. En kombination av vikande födounderlag och brist på bohål kan vara ett allvarligt hot mot arten.  

Pärluggla

Arten uppvisar kraftiga variationer från år till år. 2001 var artens bästa år med drygt 11 revir per 100 km² medan den saknades helt året efter! Den livnär sig på smågnagare, en djurgrupp som också kan variera kraftigt. Smågnagarnas populationer anses fluktuera i fyraårscykler. Dessa fluktuationer har varit tydligast längre norrut men anses ha blivit alltmer otydliga de senaste decennierna. I södra Sverige är fyraårscyklerna hos smågnagarna mycket otydliga. Vårt diagram visar ingen sådan fyrårig tendens hos pärlugglorna.  

Om man bortser från åren 1995, 2000 och 2002 kan man möjligen ana en växande population som efter toppåret 2001 vänder nedåt och når mycket låga värden 2006. Men varför noterades inga eller få pärlugglor de tre undantagna åren? Fanns inte pärlugglorna i milrutan eller fanns de där utan att sjunga? Den frågan är central.

• Om pärlugglorna inte fanns i rutan måste flyttningsvanor vara förklaringen.
• Om de fanns där utan att sjunga så är vår inventeringsmetod inte tillräckligt bra för att återspegla populationens verkliga storlek.

Vad talar för det ena och det andra?  

Pärlugglan är en partiell flyttfågel som i varierande omfattning migrerar i september-oktober. Flyttningen är känd och har bl a beskrivits utifrån fångst av pärlugglor för ringmärkning på Hartsö-Enskär fågelstation vid den sörmländska kusten. Också åländska fågelstationer ringmärker åtskilliga flyttande pärlugglor vissa år. Under perioden hösten 1992 – hösten 2005 har 121 pärlugglor fångats fångats på Enskär.  

Minst fyra återfynd av ringmärkta pärlugglor har gjorts i Kronobergs län. Dessa ugglor har varit märkta i Norrland. Avsaknaden av pärlugglor vissa år kan alltså mycket väl bero på att arten flyttat från oss eller, vilket kanske är troligare, aldrig kommit till oss. Dock finns inget tydlig samband mellan antalet fångade pärlugglor på Enskär och antalet ropande ugglor hos oss (se diagram).  

Det finns inget som odiskutabelt talar för att förekomsten av pärlugglor i milrutan har med inflyttning att göra men det kan inte uteslutas för den skull.  

Om in/utflyttning inte förklarar avsaknaden av pärlugglor vissa år måste svaret sökas på annat håll. En förklaring kan ju vara att pärlugglorna finns här men att sångaktiviteten varierar mellan åren.

• Vår inventering sker i huvudsak i mars. Om sångaktiviteten är förskjuten tidsmässigt och istället infaller i april eller ännu senare speglar inte inventeringen artens verkliga populationsstorlek. Det finns åtskilliga observationer av sjungande pärlugglor långt in i juni vilket kan vara ett exempel på en förskjutning av sångperioden.
• Pärlugglan häckar hos oss, det finns det belägg för även om antalet spontant påträffade häckningar är lågt. Om förekomsten av pärlugglor i milrutan är avhängig häckningsresultatet i närområdet borde förutsättningarna att hitta häckningar vara större än vad som tycks vara fallet.

Så inventeringen kan ännu inte med säkerhet besvara frågan om pärlugglans populationsstorlek i milrutan. Antingen kan antalet pärlugglor variera kraftigt från år till år eller finns det en population som långsamt växt till ett maximum 2001 för att sedan gå tillbaka kraftigt de följande fem åren.  

I bägge fallen finns det anledning till oro. Om den förra förklaringen är den riktiga skulle förändringar i antalet pärlugglor hos oss inte ha med förhållanden i våra trakter att göra. Istället finns orsakerna att finna i sviktande häckningsframgång i nordligare områden.  

Om den senare förklaringen är den reella är risken stor att pärlugglan försvinner som häckfågel hos oss. Orsakerna kan man spekulera i. Paralleller finns med de hotbilder som beskrivits för sparvugglan. Två viktiga skäl är brist på boträd och vikande näringsunderlag. Kanske tillkommer ett alltför högt predatortryck. Det är i så fall mårdens predation som begränsar pärlugglans möjligheter att få fram avkomma.  

Det finns således all anledning att fortsätta studierna av pärlugglornas förekomst. Helst borde studierna intensifieras. Kan sångperioden vara förskjuten vissa år? Häckar pärlugglor utan att de sjunger? Kan massiv uppsättning av holkar avslöja och öka pärlugglepopulationen hos oss? Kan omfattande ringmärkning kasta ljus över problematiken? Vilka pärlugglor är det som sjunger in i juni månad? Häckar de sent? Hur stor är predationen?  

Kattuggla

Kattugglorna i milrutan uppvisar en något mer måttfull variation i antal än pärlugglan. Kattugglan är en art som inte flyttar. Förflyttningarna från uppväxtplatsen handlar ofta om någon mil eller mindre. De längsta förflyttningarna är upp emot 10 mil, inte mer. De variationer som finns bör således bero på varierande häckningsframgång och överlevnad. Vintern 2005/06 var kall och snörik och många utsvultna och döda kattugglor påträffades på senvintern. Antalet sjungande kattugglor var också de näst lägsta under hela inventeringsperioden.  

De storskaliga biotopförändringar som sker i milrutan påverkar troligen artens förekomst på lång sikt. Allt färre aktiva jordbruk och ökad areal skogbevuxna tidigare kulturmarker påverkar arten negativt. Också ökad brist på boträd inverkar negativt även om kattugglorna också kan häcka i byggnader.  

Hornuggla

Som redan tidigare har påpekats är inventeringen inte alls avsedd för att belysa hornugglans förekomst i milrutan. Som mest har två revir påträffats så vi kan i alla fall konstatera att arten förekommer i området. Bästa sättet att kartlägga arten är nog att lyssna igenom området efter flygga, tiggande ungfåglar i juni och en bit in i juli.  

Avslutning

Förhoppningsvis kommer inventeringen av ugglorna fortsätta. Frågorna är inte besvarade och till detta kommer behovet av kunskaper om de negativa förändringar som kan ske med arternas numerär. Förändringar som ingen kan utesluta ska inträffa i framtiden.  

Det finns i själva verket gott om uppslag på utvidgningar av ugglestudierna i milrutan. Holkuppsättningar och omfattande ringmärkning av ungfåglar och kanske också vuxna fåglar är två idéer som några intresserade ornitologer kan ta itu med!  

/Roland Ylvén

Hornuggla fångad för ringmärkning på
Hartsö Enskärs fågelstation oktober 2006

Foto Roland Ylvén